Sitter på ett forum och pratar med andra mammor som har liknade barn som Noa.
Både som pyttesmå och lite äldre.

Googlade lite länkar åt en och jag börjar fundera och tänka tillbaka som vanligt.
Just nu mer om att det finns så många.
Så många andra som faktikst haft det som oss.
Sedan tänker jag oundvikligen på att jag gissar/tror/vet att det är många...okej nästan alla,
som tror att Noa var precis som alla andra bebisar.
(Jag har iallafall inte träffat nån bebis innan som var som honom)
Som tror att jag överdrev?
Som tror att det berodde på hur jag är?
Som tror att jag gjorde honom så?

Jag måste bara få fråga om det är så?
Var anonym eller inte.
Jag är en funderare, ja.

När han kom så tänkte jag ju inte på att något skulle vara något annorlunda med honom.
Det var mitt första barn och på nåt sätt så tänkte jag ju att alla var som honom,
att alla hade det som mig.

Efter några månader så var jag så utmattad och fattade ingenting.
Var det något fel på honom?
Vad hade jag gjort för fel?
Jag började skriva av mig på forumet, för ingen jag kände kunde hjälpa mig.
De hade inte haft det som mig.
Och oj vad jag grät över den respons jag fick!
Det var något speciellt med Noa!
Inte fel, absolut inget fel och jag hade inte gjort honom så!
Åh vilken lättnad. Även om jag fortfarande var kvar i det.
Jag kunde sakta börja acceptera.
Inget barn är den andra lik, så några direkta råd som garanterat skulle funka fanns inte.

Det var sjukt  utmattande att spendera dag in pch dag ut med honom.
Jag ville göra det.
Jag hade aldrig velat jobba istället för att vara hemma med honom.
Det var bara så svårt för mig att klara av honom.
(Jag har börjat upptäcka nu varför jag blev extra utmattad men det är en annan historia)
Jag var ju sjukskriven några månader och vi var hemma alla tre.
Då var Noa kring 7 månader.
Jag hade inte klarat de där månaderna själv.
Och jag hade heller inte klarat mig utan min ena syster och min mamma.
De hjälpte mig när A inte kunde.

Noa är ett överlevarbarn
High-need-baby
Fussy-baby
Spirited
Kärt barn har många namn ♥

Dessa "uttryck" är inget som bara "nån" har skrivit på internet.
Det finns måånga böcker om detta.
Tyvärr inte många på svenska.
Jag har läst en (som är min stora storasysters) där det skrivs lite om detta.
Den heter Nära föräldrar
Inte helt otippat att detta finns med där.
Som förälder till ett överlevarbarn blir nästan alla per automatik en "nära förälder".
Man har inget val.
Om man inte vill ha ett barn som skriker konstant.

Det som gör ett överlevarbarn annorlunda är kanske inte egenskaperna i sig,
det är mer att dom har egenskaperna konstant, varje dag, varje timma, varje minut.
Medans de flesta andra kan ha dem lite då och då.

Bara nu när jag googlade så hittade jag mängder med bloggar där föräldrar skriver om deras överlevarbarn.
Och mänder med foruminlägg på diverse forum.

De skriver alla om samma barn.
Fast sitt eget.
Det kändes faktikst helt sjukt egentligen när jag läste om high-need-baby första gången.
Det var som..det där är ju Noa till punkt och pricka!
Ja, helt sjukt att läsa om mitt barn på nån sida jag aldrig sett!
För nästan inget annat jag läst om bebisar stämde ju med mitt.
Allt de gör
Allt de gillar

Så på ett sätt förstår jag att ingen trodde på mig.
Jag vet inte om jag hade gjort det om någon annan pratat med mig om ett sånt här barn.

Och egenskaperna då?
De har jag säkert skrivit om många gånger..

Intensiva
Redan på BB märker man detta.
Bebisen ska ha mat/bli buren nu.
Aldrig lite gnäll innan, nej det är skrik i högan sky direkt! För allt.

Hyperaktiva
Bebisen är inte nöjd bara för att den är i famnen.
Nej, det ska antngen ammas eller så ska det hända något.
Stå, gå gunga, kolla ut genom fönstret. Vad som helst bara bebisen inte ligger still.
Givetvis funkar inte babysitter, inte heller babygym längre än några sekunder.
Glöm att somna om det är nåt som låter, det måste kollas upp!

Uttömmande
Bebisen tar all energi från en och sen lite till. När du tror att det inte kan bli värre så blir de det...
Men de kan känna av när mamma är nära ett sammanbrott och då backa liiite. Alla dagar är jobbiga men vissa lite lättare

Äter hela tiden
(Minns ni alla att ni frågade om Noa ska äta "igen"!?)
Bebisen äter/ammar lite och ofta.
Vissa äter länge men ändå ofta

Krävande
Bebisen kräver något hela tiden.
Mat, underhållning.. Något ska som sagt hända hela tiden, och så fort bebisen vill.
(Detta var något som både jag, och säkert andra tänkte på. Att eftersom jag gjorde saker för honom hela tiden, så fort som möjligt så blev han så. Nej. Han krävde det. Högljutt)

Vaknar ofta
Bebisen verkar inte sova djupt och vaknar om mamma är borta eller om något låter.
Bebisen behöver heller inte så mycket sömn.
Så lite att man inte tror det är möjligt.
Blir pigg snabbt. Vaknätter är nog standard.

 Otillfredsställda 
Vad man än gör för bebisen så vill den något mer.
Eller sekunden efter att bebisen tröttnat på något så vill den något annat som ska ske nu!
(Jag ammade, klädde av, lekte, pratade och gjorde allt jag kunde komma på, ändå var det som att han alltid var konstant missnöjd.)

Oförutsägbara
Det som funkade att tillfredsställa för en timma sedan funkar inte längre.
Somnade bebisen såhär igår, funkar det nästan säkert inte imorgon.
(Noa somnade dock inte av annat än amning de första ca.4 månaderna, och nästan alltid efter det. Men alltid amning inför natten)

Känsliga
(fast det är väl ingen som tycker Noa är känslig va ;)
Man får tänka på vad man gör och hur man beter sig.
De känner av sinnesstämningar otroligt bra.
Reagerar starkt på bla smärta och känslor.

Kan inte sätta ner bebisen
Bebisen KAN inte somna själv.
Inte ens om mamma sitter bredvid spjälsängen.
Helst inte ens ligga själv vaken, knappt med mamma en meter ifrån.
(Jag har många gånger märkt på Noa att han reagerade som om han höll på att ramla om han låg själv, ni vet som ibland när man lägger ner en bebis som plötsligt sprattlar till för bebisen tror att den ska ramla. Kanske kan det ha lite med saken att göra)

Somnar inte själv
Som ovan..
Även äldre barn. (Noa har kanske somnat själv en handfull gånger än idag, och då är det på dagen, inte natten)

Detta är sista egenskapen, och är den enda som inte riktigt stämt på Noa.
Känslig för separation
De flesta lämnar inte sina barn till barnvakten, ens för en liten stund, för bebisen blir otröstbar, till och med att barnet är flera år.
Noa var bara så de första månaderna, men mest pga amningen tror jag då.
Lite konstigt att han inte är känslig för detta.
Han har snarare lättare än många att bli lämnad hos någon han känner, eller dagis.
Kanske är det för att han var så trygg med att jag alltid fanns där om han behövde mig (iom amningen så var jag inte långt borta förrän han åt annat) eller så har jag helt fel och anknytningen blev helt fel för att jag inte mådde så bra den första tiden.
Det verkar mer som det första, men jag kan inte säkert veta.

Ni som orkat er ända hit får väldigt gärna bara skriva nåt ord.
Anonymt eller inte som sagt, ni bestämmer.
Om ni helt och hållet inte förstår så skriv det, vill ni förstå men kan inte så skriv det.
Förstår nu kanske?
Eller känner du igen dig så skriv gärna det.

Jag kommer nog aldrig tröttna på att skriva om barn, på ett eller annt sätt.
Jag tror inte att jag är bättre än alla andra.
jag har inte mer erfarenhet än någon annan.
Jag har läst om barn sedan jag var ca,13 år, allt möjligt.
Från bebisbajs till uppfostring.
Har någon problem så vill jag gärna ge min åsikt, vad jag känner kanske skulle funka.
Inte för att jag tycker att allt annat är fel.
jag tycker om att ge andra en annan synvinkel, det kan säkert ses som att jag tjatar. (sjal, amning, nära föräldraskap mm) men jag vill bara hjälpa, eller få göra ett försök.

Jag har lärt mig så himla mycket tack vare Noa.
Lärt mig så otroligt mycket mer än om jag skulle haft ett "vanligt" barn.
Jag är tacksam över det, tacksam över att ha fått ett barn som lärt mig så mycket.
Även om jag har svårt att klara av både honom och allt annat i livet samtidigt så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt.

Vissa high-need-babies får senare diagnoser såsom asperger, ADHD, autism mm.

Här kan ni läsa om varför det inte är bra för barn/bebisar att sitta i en babybjörn bärsele.
Lady Dahmer

babybjörn
(comfort carrier är dock bättre)




Ergo


Fast Ergo är ju inte den enda bra selen som finns.
Några andra populära är:

Manduca



beco butterfly
som finns i många fina färger och mönster



Boba baby carrier 2
(passar större barn)

Och många många fler förstås.
Sen finns ju alltid bärsjal (och där finns det ju miljoners miljarder att välja bland..) för den som vill bära allra skönast ;)

För nyfödingar skulle jag absolut skaffa en trikåsjal, den kan man ha på sig och stoppa i/ur bebisen som man vill.
Och sen om man vill bära mer, både inne och ute på promenader när man inte vill/kan ha vagn med sig så kan kan antingen skaffa en vävd sjal om man tycker det känns bra med sjal, eller en sele om man vill ha nåt enklare.

Sen har vi ju alla dessa mellanting..ojoj, kanske jag inte ens ska gå in på ;)
Hybrid (brukar ha bälte som en sele men band på axlarna som man knyter) eller mei tai, ett fyrkantigt stycke man har över barnets rygg och rumpa, och band man knyter över höften samt över axlarna.

jag har provat trikåsjal, vävd sjal, ringsjal, 2 olika selar och mei tai.
Sjal gillar jag bäst.
Just nu har jag en patapum sele som vi använder nångång då och då, men den har lite krångliga band man måste pilla in fötterna genom.. så jag skulle vilja ha en ny (begagnad) sele B)

Om någon är intresserad eller har nån fråga om sjalar eller selar så får ni gärna fråga mig, svarar mer än gärna :)

Det här är Noas läckande skaloverall från Polarn o pyret.



De säger och skriver överallt att alla deras skalkläder är helt vattentäta.
På deras sida står det bla. "Det måste ju gå att sitta i vattenpölar".
Sen kommer det fram att mångas skalkläder från förra hösten (tror jag) och våren (då vi köpte denna) läcker i dragkedjorna.
Då helt plötsligt så säger de på PoP att deras dragkedjor ju faktikst inte är helt vattentäta.
Det är slån (flärpen) bakom dragkedjan som ska hålla vattnet ute.
De får määängder med folk som reklamerar sina använda men även oanvända skalkläder eftersom de sagt att kläderna är vattentäta fast de faktikst inte är det.
Vissa får nya varor och andra får tillbaka pengar eller betala mellanskillnad till en ny.
Men det är även mycket problem med att skalkläderna inte håller tätt.
Det där om att sitta i vattenpölar tas bort från deras sida..

Det är ingen som förstår poängen med deras zipbyxor (skalbyxor med dragkedjor längs båda benen för lättare av-och påklädning). Inte jag heller.

Men enligt dom flesta verkar detta bara gälla dessa skalkläder.
Kläder från föregående säsonger håller tätt. Även zipbyxor.
Men de vill inte säga nåt om dom har ändrat sina dragkedjor..
Skumt.

Jag som inte har nån butik i närheten fick maila.
Först fick jag som svar att jag ska få pengar tillbaka.
Men det ville jag inte. Jag köpte den på rea och skulle inte kunna köpa en ny för dom pengarna.
Jag har rätt till en ny likvärdig vara (eftersom denna förutom att inte hålla tätt i dragkedjan även inte håller tätt i tyget) enligt konsumentverket.
Det tog mer än 2 veckor innan jag fick som svar att jag skulle få en ny overall från årets kollektion.
Jag har fortfarande inte fått nån ny, men enligt försäljningschefen, som jag fick prata med i telefon så är overallen på väg. Igår fick jag mail om detta.
Vi får se när den kommer..

Varför ska man ha specifika kläder på barn BARA för att det är just en pojke eller flicka?
Kan inte barnet få ha kläder som mamman eller pappan tycker är fint (om barnet inte kan bestämma själv)
 eller som barnet själv vill (om det kan bestämma själv)
eller som barnet passar i eller det som är skönt?

Varför ska just tex klänning vara till för BARA flickor?
Vad är det som gör en klänning så speciell att bara flickor kan ha det?
Ryms det inte en snopp där under eller?

Om du kan förklara det för mig så ska jag sluta klä min pojke i rosa eller klänning/tunika!

Nu kunde jag förklara lite hur jag menar.
Förut kunde jag minsann skriva allt jag tänkte, och förklara (men inte muntligt) men nu kan jag varken eller..

Detta är en av många anledningar till att sätta sig in i genus.
(Nä jag är skitdålig på att förklara jag vet)
6-årig pojke knivstucken
Fast visst är det ju så att det lika väl hade kunnat handla om vadsomhelst, mobbad blir man ju eg inte för att man har fult hår, har rosa kläder, har glasögon osv osv. .
Men alltså jag undrar hur föräldrar som "lär" barnen att rosa är en flickfärg osv är funtade egentligen!
Alltså visst får man ha rosa på sin flicka och blått på sin pojke om man vill, det handlar inte om det.
(eg är väl kläder bara ett litet steg i det hela som många kan ta)
Men att lära/visa barn att pojkar KAN ha rosa, att flickor KAN leka med bila, att pojkar KAN leka med dockor osv (mycket osv här..) att det liksom inte är nåt konstigt med det.
För ibland är det så att en pojke gillar rosa, vill ha nagellack och dansar ballett (som pojken i artikeln) och ska han då bli mobbad för detta?

Och ja, barn kan inte sånt här från födseln, dom får det från någon.
Det är föröldrar och andra vuxna.
Ja dom kan få det från andra barn, men dom i sin tur har ju fått det från någon vuxen.
Det är ju vi vuxna som måste göra nånting!

Sen finns det mycket annat som man borde göra nånting åt, men detta är en enkel sak som ALLA kan göra.
Ett steg i rätt riktning.

Och känner jag mina läsare rätt så vet jag att den första kommentaren kommer komma från en viss kusin ;)

Snubblande in på denna blogg  och hittade detta inlägg som jag tyckte var bra:

Tycker just nu att jag bombaderas med frågor om hur ungen sover och även om jag inte ber om råd så kommer dom..
Snubblade över detta på nätet, på www.growingpeople.se kan man läsa hela artikeln.

• De måste lära sig trösta sig själva!
• Ta inte över dem till er säng!
• Stå på dig med att de ska sova i sitt eget rum!
• Ge dem inte mat på natten!
• Sätt upp en grind så att de stannar i sitt rum!
• Låt dem skrika!
• Sätt ner foten – visa att det är du som bestämmer!
• Låt dem inte manipulera dig!
• Stäng dörren!
• Håll inte i dem, gunga dem inte, lägg dig inte intill!
• Vyssja dem inte till sömns!
• Stanna inte hos dem mer än två minuter!
• De måste lära sig bli oberoende!

Mary Kurcinka tog listan med sig hem för att under den kommande veckan fundera över hur hon skulle gå vidare i gruppen. Och det blev en arbetsam vecka eftersom hennes mamma, som började få allvarliga demensproblem måste tas om hand. Mary fick ägna veckan åt att åka runt på privata vårdhem för att se var mamman bäst kunde vårdas. Och på varje ställe fick hon informationsmaterial, där hemmets värdegrund och policy beskrevs. Det var då hon fick idén att omformulera den lista hon fått av föräldragruppen till en sådan fejkad folder. Hon satte sig ner och skrev ihop den och tog sedan med den till nästa föräldragruppsmöte. Där berättade hon att hon hade fått arbeta mycket under veckan för att hitta en plats för sin gamla mamma. Och hon sa att bland de vårdhem hon besökt funnit ett som i sin värdegrundsfolder beskrev verksamheten så här.

Det här läste hon upp, och reaktionerna i gruppen kom blixtsnabbt: "Det låter ju inte klokt! Där kan du ju inte ha din mamma!" Mary Kurcinka avslöjade då att hon skrivit detta med utgångspunkt från vad som sagts vid förra mötet i gruppen. Hon frågade om ett barn skulle behöva leva i en familj som tillämpar en sådan värdegrund vid sin fostran.