Sitter på ett forum och pratar med andra mammor som har liknade barn som Noa.
Både som pyttesmå och lite äldre.

Googlade lite länkar åt en och jag börjar fundera och tänka tillbaka som vanligt.
Just nu mer om att det finns så många.
Så många andra som faktikst haft det som oss.
Sedan tänker jag oundvikligen på att jag gissar/tror/vet att det är många...okej nästan alla,
som tror att Noa var precis som alla andra bebisar.
(Jag har iallafall inte träffat nån bebis innan som var som honom)
Som tror att jag överdrev?
Som tror att det berodde på hur jag är?
Som tror att jag gjorde honom så?

Jag måste bara få fråga om det är så?
Var anonym eller inte.
Jag är en funderare, ja.

När han kom så tänkte jag ju inte på att något skulle vara något annorlunda med honom.
Det var mitt första barn och på nåt sätt så tänkte jag ju att alla var som honom,
att alla hade det som mig.

Efter några månader så var jag så utmattad och fattade ingenting.
Var det något fel på honom?
Vad hade jag gjort för fel?
Jag började skriva av mig på forumet, för ingen jag kände kunde hjälpa mig.
De hade inte haft det som mig.
Och oj vad jag grät över den respons jag fick!
Det var något speciellt med Noa!
Inte fel, absolut inget fel och jag hade inte gjort honom så!
Åh vilken lättnad. Även om jag fortfarande var kvar i det.
Jag kunde sakta börja acceptera.
Inget barn är den andra lik, så några direkta råd som garanterat skulle funka fanns inte.

Det var sjukt  utmattande att spendera dag in pch dag ut med honom.
Jag ville göra det.
Jag hade aldrig velat jobba istället för att vara hemma med honom.
Det var bara så svårt för mig att klara av honom.
(Jag har börjat upptäcka nu varför jag blev extra utmattad men det är en annan historia)
Jag var ju sjukskriven några månader och vi var hemma alla tre.
Då var Noa kring 7 månader.
Jag hade inte klarat de där månaderna själv.
Och jag hade heller inte klarat mig utan min ena syster och min mamma.
De hjälpte mig när A inte kunde.

Noa är ett överlevarbarn
High-need-baby
Fussy-baby
Spirited
Kärt barn har många namn ♥

Dessa "uttryck" är inget som bara "nån" har skrivit på internet.
Det finns måånga böcker om detta.
Tyvärr inte många på svenska.
Jag har läst en (som är min stora storasysters) där det skrivs lite om detta.
Den heter Nära föräldrar
Inte helt otippat att detta finns med där.
Som förälder till ett överlevarbarn blir nästan alla per automatik en "nära förälder".
Man har inget val.
Om man inte vill ha ett barn som skriker konstant.

Det som gör ett överlevarbarn annorlunda är kanske inte egenskaperna i sig,
det är mer att dom har egenskaperna konstant, varje dag, varje timma, varje minut.
Medans de flesta andra kan ha dem lite då och då.

Bara nu när jag googlade så hittade jag mängder med bloggar där föräldrar skriver om deras överlevarbarn.
Och mänder med foruminlägg på diverse forum.

De skriver alla om samma barn.
Fast sitt eget.
Det kändes faktikst helt sjukt egentligen när jag läste om high-need-baby första gången.
Det var som..det där är ju Noa till punkt och pricka!
Ja, helt sjukt att läsa om mitt barn på nån sida jag aldrig sett!
För nästan inget annat jag läst om bebisar stämde ju med mitt.
Allt de gör
Allt de gillar

Så på ett sätt förstår jag att ingen trodde på mig.
Jag vet inte om jag hade gjort det om någon annan pratat med mig om ett sånt här barn.

Och egenskaperna då?
De har jag säkert skrivit om många gånger..

Intensiva
Redan på BB märker man detta.
Bebisen ska ha mat/bli buren nu.
Aldrig lite gnäll innan, nej det är skrik i högan sky direkt! För allt.

Hyperaktiva
Bebisen är inte nöjd bara för att den är i famnen.
Nej, det ska antngen ammas eller så ska det hända något.
Stå, gå gunga, kolla ut genom fönstret. Vad som helst bara bebisen inte ligger still.
Givetvis funkar inte babysitter, inte heller babygym längre än några sekunder.
Glöm att somna om det är nåt som låter, det måste kollas upp!

Uttömmande
Bebisen tar all energi från en och sen lite till. När du tror att det inte kan bli värre så blir de det...
Men de kan känna av när mamma är nära ett sammanbrott och då backa liiite. Alla dagar är jobbiga men vissa lite lättare

Äter hela tiden
(Minns ni alla att ni frågade om Noa ska äta "igen"!?)
Bebisen äter/ammar lite och ofta.
Vissa äter länge men ändå ofta

Krävande
Bebisen kräver något hela tiden.
Mat, underhållning.. Något ska som sagt hända hela tiden, och så fort bebisen vill.
(Detta var något som både jag, och säkert andra tänkte på. Att eftersom jag gjorde saker för honom hela tiden, så fort som möjligt så blev han så. Nej. Han krävde det. Högljutt)

Vaknar ofta
Bebisen verkar inte sova djupt och vaknar om mamma är borta eller om något låter.
Bebisen behöver heller inte så mycket sömn.
Så lite att man inte tror det är möjligt.
Blir pigg snabbt. Vaknätter är nog standard.

 Otillfredsställda 
Vad man än gör för bebisen så vill den något mer.
Eller sekunden efter att bebisen tröttnat på något så vill den något annat som ska ske nu!
(Jag ammade, klädde av, lekte, pratade och gjorde allt jag kunde komma på, ändå var det som att han alltid var konstant missnöjd.)

Oförutsägbara
Det som funkade att tillfredsställa för en timma sedan funkar inte längre.
Somnade bebisen såhär igår, funkar det nästan säkert inte imorgon.
(Noa somnade dock inte av annat än amning de första ca.4 månaderna, och nästan alltid efter det. Men alltid amning inför natten)

Känsliga
(fast det är väl ingen som tycker Noa är känslig va ;)
Man får tänka på vad man gör och hur man beter sig.
De känner av sinnesstämningar otroligt bra.
Reagerar starkt på bla smärta och känslor.

Kan inte sätta ner bebisen
Bebisen KAN inte somna själv.
Inte ens om mamma sitter bredvid spjälsängen.
Helst inte ens ligga själv vaken, knappt med mamma en meter ifrån.
(Jag har många gånger märkt på Noa att han reagerade som om han höll på att ramla om han låg själv, ni vet som ibland när man lägger ner en bebis som plötsligt sprattlar till för bebisen tror att den ska ramla. Kanske kan det ha lite med saken att göra)

Somnar inte själv
Som ovan..
Även äldre barn. (Noa har kanske somnat själv en handfull gånger än idag, och då är det på dagen, inte natten)

Detta är sista egenskapen, och är den enda som inte riktigt stämt på Noa.
Känslig för separation
De flesta lämnar inte sina barn till barnvakten, ens för en liten stund, för bebisen blir otröstbar, till och med att barnet är flera år.
Noa var bara så de första månaderna, men mest pga amningen tror jag då.
Lite konstigt att han inte är känslig för detta.
Han har snarare lättare än många att bli lämnad hos någon han känner, eller dagis.
Kanske är det för att han var så trygg med att jag alltid fanns där om han behövde mig (iom amningen så var jag inte långt borta förrän han åt annat) eller så har jag helt fel och anknytningen blev helt fel för att jag inte mådde så bra den första tiden.
Det verkar mer som det första, men jag kan inte säkert veta.

Ni som orkat er ända hit får väldigt gärna bara skriva nåt ord.
Anonymt eller inte som sagt, ni bestämmer.
Om ni helt och hållet inte förstår så skriv det, vill ni förstå men kan inte så skriv det.
Förstår nu kanske?
Eller känner du igen dig så skriv gärna det.

Jag kommer nog aldrig tröttna på att skriva om barn, på ett eller annt sätt.
Jag tror inte att jag är bättre än alla andra.
jag har inte mer erfarenhet än någon annan.
Jag har läst om barn sedan jag var ca,13 år, allt möjligt.
Från bebisbajs till uppfostring.
Har någon problem så vill jag gärna ge min åsikt, vad jag känner kanske skulle funka.
Inte för att jag tycker att allt annat är fel.
jag tycker om att ge andra en annan synvinkel, det kan säkert ses som att jag tjatar. (sjal, amning, nära föräldraskap mm) men jag vill bara hjälpa, eller få göra ett försök.

Jag har lärt mig så himla mycket tack vare Noa.
Lärt mig så otroligt mycket mer än om jag skulle haft ett "vanligt" barn.
Jag är tacksam över det, tacksam över att ha fått ett barn som lärt mig så mycket.
Även om jag har svårt att klara av både honom och allt annat i livet samtidigt så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt.

Vissa high-need-babies får senare diagnoser såsom asperger, ADHD, autism mm.