Jodå, han lever och mår bra.

Han är en pratmaskin. Han gör knappt annat än pratar :)

Och han börjar bli stor.

Han är ett helt barn min lilla bebbe ♥

 

Han kan så mycket, även om han sällan har tålamod att göra saker själv ;)

Han älskar sin förskola mer än nånsin nu tror jag.

Jag vet inte exakt varför.. Det bara är så.

 

En hel meter är han också.

Precis på mittenkurvan på både längd och bredd. Precis som alltid.

Egentligen lite konstigt med tanke på hur lite han äter..

För maten har inte ändrats det minsta sen nåt år tror jag.

Det är samma maträtter som gäller än.

Men det är tyvärr extremt sällan han äter en stor portion. (Noa portion snackar vi om nu. En sån är väl ungefär hälften av andra barns portioner ;)

Men han är frisk och glad och växer som sagt som han ska.

 

Blöjorna är nog snart försvunna helt :)
Ska dock bara komma på hur man ska göra i tex affärer där det inte finns en potta..

Ungen är nämligen lite rädd för toalettstolar.. och bajs ;)

Får väl skaffa nån resepotta eller nåt som man kan ha i bakfickan.. hahaha

 

Han är en så go och mysig bebbe.

Han måste alltid ha en puss och en kram om han ska gå, eller om tex jag går, och om han ska sova.

Han glömmer aldrig sin godnattpuss och kram :)

Även fast han är arg på den som inte lägger honom så måste han ha puss och kram.

Han gillar att kramas, inte bara med mig och A, men med alla han tycker om.

Det är så härligt att se att han gärna delar ut kramar till sina vänner, mommo, moffa, sina fröknar, ja som sagt, alla han tycker om.

Dom flesta som känner honom tycker att han är så kramig och mysig.

Men han är också galen!

Ja, en mysig galenpanna är vad han är :)

Sitta still.. vad är det??

Och oj så ofta han slår sig!

Minst några gånger om dagen slår han sig så att han blir ledsen.

Kan nog inte ens räkna hur många gånger han fått sår, stora bulor och stora blåmärken.

Vild och galen som sagt.

 

Men nu sover han.

Han kommer vakna inatt och lägga sig i våran säng.

Vilar på dagen gör han också fortfarande. Inte så konstigt när man inte sitter still en enda minut.

 

Bebben, min bebbe.

Det är liksom inte ofta jag skriver inte.

 

Har inte så mycket att skriva riktigt.. allt skriveri sker på fejjan och andra forum typ.

Dels för att blogg.se appen alltid ska hålla på å muppa sig.

Nu tror jag den funkar. För tillfället. Men fejjan är enklare.

 

Kanske har jag inte så mycket att komma med heller.

 

Det känns iallafall som att jag börjar komma nån vart här i livet.

Om några veckor kanske jag får ett jobb.

Ett jobb som jag så innerligt hoppas att jag får.

Fantastiska saker hände med mig under de 2 praktikveckor jag hade!

Har aldrig trott att jag funkar nånstans.

Att jag aldrig kommer orka.

Men då har jag aldrig varit på andra arbetsplatser än vården och i butik.

Tänkte faktikst inte skriva så ingående om detta.

Jag vet inte hur jag kommer känna om jag inte får jobbet.

Just nu skulle det kännas sjukt bra att få det, och skulle jag inte så vet jag.

 

Jag vet att jag kan!

 

Jag vet också att saker kan dränka mig. Trycka ner mig i det där svarta hålet och få mig att vilja stanna kvar där.

Det är så mycket enklare att sitta där i mörkret och inte se nånting, än att gå ut i ljuset och se.

 

Men jag kommer inte vara ensam!

Det finns nu många som kommer se till att jag inte sitter i det där hålet, som kommer se till att jag inte stannar kvar, som kommer se till att jag fungerar och mår bra.

Det känns ganska tryggt.

Fast jag är ju en såndär som inte litar på något till 100%, alltid finns en liten elak figur som berättar om alla saker som kan hända.

 

Usch vad jag känner mig töntig som skriver såhär.

Men jag gillar att skriva, har alltid gjort.

Inte bara såhär då förstås.

 

Tänk om jag fortfarande skrev sådär som jag gjorde i skolan.

Som när jag vann en tävling i högstadiet för bästa skräck(?) berättelse.

Ojoj vad jag skrev. Allt var absolut inte bra..

Kanske fick jag ur mig massa tankar på det sättet.

Vissa målar för att få ut sina tankar. Så det var kanske mitt sätt.

Nu blir det bara på internet.

jag skriver mycket, men skulle jag skriva allt jag ville så skulle väl hela internet haverera.

Kanske borde skaffa mig en dagbok.

 

Fast nu borde jag kanske gå å lägga mig istället, och hoppas på att det inte blir en likadan natt som förra..

Tur som f*n att mamma inte jobbade just idag säger jag!

Sov 2 timmar innan N steg upp, sen skulle jag bara sova nån timme till, som blev lite mer.. Vaknade 5 min innan bussen gick..

Skulle till sjukhuset.

 

Nåja. Att vakna minst en gång per natt har jag accepterat nu. Det har varit så så länge nu att jag inte längre förväntar mig nåt annat.

Sen sover jag så tungt nuförtiden (thank god for that!) att jag ibland inte ens vaknar när det kryper ner en liten virvelvind mellan oss mitt i natten.

Har jag däremot inte somnat än (som igår) då är det värre..