Läste en blogg och började tänka..
Tänka på saker jag tänkt (och säkert skrivit om) många gånger tidigare.
Jag blir både arg, ledsen och fundersam när jag tänker på det här och allt runtomkring..

Många tycker att är mamman (ja nu säger vi mamma även om det finns pappor som också är hemma med småttingar) lugn och "cool" så blir bebisen det.
Och är mamman stressad, nervig..ja vad man nu kan säga, så blir bebisen också orolig, missnöjd.

Men..Tycker/tror ni att det är så?
Visst tror jag också att bebisen kan bli påverkad av att mamman inte mår bra på nåt sätt.

Men att bebisen skulle bli som Noa var.. Nä. Och jag blir fan arg och ledsen (tom nu när jag skriver detta) när nån säger/sagt att det liksom på nåt sätt var mitt fel att Noa var väldigt mycket missnöjd..
Att han aldrig somnade utan bröstet, inte ens dagen han föddes, var det mitt fel?
Att han inte sov själv från att han var några veckor, var det mitt fel?
Att han bara sov 20 min åt gången på dagen sen han var nån månad, var det mitt fel?
Att han ammade 5-hundramiljoner gånger på natten sen han var några månader, var det mitt fel?

Var jag stressad/mådde dåligt/var nervig/ett psykfall ;) redan när han föddes utan att märka det kanske?
Jag kanske mådde så himla dåligt att jag inte märkte det eller?

Jag mådde bra ända tills jag fick alldeles för lite sömn, för lite vuxenkontakt (vänner snackar vi om) för mycket sövande och omsövning.. DÅ började jag må dåligt.
Att aldrig kunna gå ut om det inte var bebisens sovtid (som aldrig gick att förutspå) och somnade under amning och höll sig sovande ända ner till vagnen och ut.. det var lite påfrestande.
Att stänga ute mina vänner för att Noa kanske eventuellt skulle sova (och jag med honom), det gjorde ont.

Visst kanske jag hade försökt göra saker annorlunda om jag hade fått spola tillbaka tiden, men så mycket tror jag inte att det hade påverkat.
Att sluta amma funderade jag på ungefär varannan dag.
Slippa nattamningen, och att alltid behöva amma till sömns vareviga gång under dagen (vaken 1-1,5 timmar, sova 20 min osv hela dagen..) men alternativet var jobbigare. Vagga vyssja bära och åter bära hela dagarna..nej tack.
Då låg jag hellre på soffan och ammade samt halvsov samtidigt, eller att jag kunde kolla på tv/sitta vid datorn medans han ammade och sen sov sina 20 min. Eftersom jag inte kunde göra sånt när han var vaken mer än nån minut här eller där.

Helst hade jag nog velat att tv och internet inte fanns då. Då kunde jag ha suttit på golvet eller gått omkring med honom (det var mest det sistnämnda) hela tiden, utan att tänka på att jag ville göra nåt annat.
Att vara med nån var ju nästan uteslutet eftersom det var världens procedur att ta sig nånstans (ingen bil) och ingen med barn vågade komma hem till mig..

Nä jag ska ta och avsluta det här nu så ni slipper läsa i flera timmar.

Ja ni får väl gärna ge era tankar och synpunkter..men känner ni att ni bara kommer säga en elak kommentar så kan ni väl skriva och sen glömma att klicka på skicka, så har ni fått skriva av er ;)

Äh vafan säg vad ni vill, man kan ju vara anonym.. (så jag slipper vara arg på er;)