zero aktiviteten
här händer inte mycket nej.
Ätstörd ångest
Ätstörd med ångest, finns det nån som inte känner igen sig iaf lite?
Kollar gamla bilder. Sen på mig själv.
Och undrar hur fan jag kunde låta det hända.
Fast fett går att få bort (hur fan jag ska lyckas och orka vet jag dock inte) men alla ärr från alla miljarders varbölder kommer aldrig försvinna.
Å så den där jäkla dumma ångesten. Stenen i magen och halsen..
Och sen den där ätstördheten. Nej inte nån slags anorexi eller bullimi.
Men att inte kunna äta och tänka på mat normalt.
Antingen äta vad fan som helst, när man än vill, eller knappt äta nånting.. i typ ett par dagar tills man är så hungrig att man äter lite skit ändå.
När den kom den här gången så googlade jag magsäcksoperation, sen beställde jag ett paket med måltidsersättningar, och sen gick jag och handlade massa grönsaker och frukt och mådde illa av tanken på skräpmat, pasta och allt som inte är bra.
Försöker komma på hur tusan jag ska gå ner en jävla massa kilon så fort som möjligt.. När jag ska ha tid att träna, vad jag isf ska kunna träna, hur jag ska lyckas med att äta så lite som möjligt, och ändå orka jobba, ta hand om barn, ta hand om hem och träna.
Jag får inte ens ihop tid och ork till jobb och barn..
Sen när jag inte lyckas med något så brukar jag gå tillbaka till att tänka att det inte spelar nån roll, jag är redan fet och min kropp är förstörd, varför ska jag försöka få nånting som aldrig kommer bli som jag föreställer mig..
Vad är det som gör att så många har ett så stört beteende till mat och sin kropp?
Det vet väl dom flesta delvis. Alla sjuka ideal tex.
Jag har aldrig varit smal. "Normal" kanske. och när jag varit som smalast (fast då hade jag nog en normalvikt ändå) så var det för att jag hade min första depression, när jag gick på högstadiet.
Har aldrig tyckt att jag sett bra ut, alltid tyckt jag var lite eller mycket tjock, men jag har ändå inte direkt skämts, jag har kunnat ha bikini på sommaren när jag velat.
Nu har det gått för långt. Alla extrakilon plus dom många fula ärren gör att jag inte ens kan titta på mig själv.
Vill inte att någon ska se mig. Får lite panik om någon tar bilder när jag är i närheten..
Tänkte inte skriva det här i bloggen, som ändå är död.. Men har ingen annanstans att skriva av mig, och jag behöver få ut sånt här skit nånstans, för att kunna fortsätta tänka.
Vågar inte säga sånahär saker högt. Dom maler inne i min hjärna.
Jag vill spola tillbaka tiden ungefär 4 år.
Då ska jag inte bli fet och vi ska få hjälp med böldhelveterna innan dom tagit över en fjärdedel av min kropp.
Fast det går ju inte, så jag tar väl å opererar bort allt fett, överflödig hud och passar samtidigt på att bli hudtransplanterad överallt där bölderna varit.
Så gör jag.
God natt.
Vanish via Buzzador!
Jag har fått prova Vanish genom Buzzador, jag fick 3 olika produkter och nu har jag testat :)
På bilden ser ni vad jag provade kladda ner en liten duk med, vilka produkter jag använde på duken, samt resultatet längst ner!
Inte ett enda spår kvar :)
Fläckarna var dock inte intorkade, men jag provade faktiskt flytande Vanish på en stor colafläck, som vi fick på en stolsdyna, och den blev också helt ren.
Orkar inte älska
Noa fick ett alla-hjärtans-dagskort av mig och A imorse.
Det stod bla att vi älskar honom.
Jag sov och fick inte höra det live dock..
Noa: Pappa.. jag oorkar inte älska er idag, jag älskar dagis.
Knäppbebbe ♥
Fantasier
Tänk om man hade lika bra fantasi som en treåring!
Igår har jag tydligen hjälpt en bil som fastnat i snön på vägen.. När jag och Noa var påväg till dagis.
Jag har ingen aning om vars han fick det ifrån..
ibland drömmer han saker som han tror är på riktigt.
tex sa han en morgon att han drömt att han fick en till bilbana (han hade fått en nån dag innan), han visade vars han sett den, och att pappa låg på soffan och sa att bilbanan var till Noa.
bilbanan var tydligen på fönsterbänken, bakom gardinen.
han visade precis vars.
en stund senare frågade han vars bilbanan var!..
och blev arg när det inte fanns nån bilbana.
Så kul när han berättar detaljerat IOM sina drömmar, men det är väl svårt att förstå ibland att det faktiskt inte är på riktigt ;)
Ojdå, hade jag en blogg också?
Det hade jag nästan glömt ;)
Tänker ibland att jag ska skriva, men.. Det blir bara massa onödigt babbel eller så råkar jag skriva alldeles för mycket eller för privat..
Det mesta skrivs på fejjan, och bilder hamnar där med, och nångång på instagram.
gissar att det är så för många nuförtiden.
Liksom enklare att slänga in en kommentar eller bild på fejjan än gå in här å skriva.
Hur går livet nu då?
Ja det undrar jag själv ibland faktiskt.
Det går väl som vanligt. Upp och ner, och ner och upp.
Just för tillfället så känns det som att jag bara går å väntar.
Det gör jag iofs.
Väntar på svar så att jag kan gå vidare. Vars det nu är.
Vi har förhoppningsvis fått lite hjälp med våra bölder.
Vi lagar våran hud och håller den hel, och sen ska vi förhoppningsvis slippa dem.
Eller iallafall inte få hela tiden.
för helt tror jag inte att vi slipper. Tyvärr.
ja just nu handlar det mesta om sjukdomar kan man väl säga.
Det jag väntar på alltså.
Jag har äntligen ringt till VC om mina fötter. Både för att få intyg om att jag är plattfot (eller överpronerar är rätt ord) till Af, och för mina hälar.
Har lite ångest över att jag inte sökt hjälp för hälarna tidigare :S
De började ju göra ont när jag var gravid, och det är ju snart 4 år sen!
Kan inte stå på fötterna utan skor eller tofflor, inte ens luta fötterna på bordet, för då gör det fruktansvärt ont.
Och det blir bara värre.
Och Noas näsa har börjat vara täppt igen :(
jämt alltså. Han fick ju "polypen" bortskrapad för ett tag sedan, men den verkar alltså ha växt ut igen..
Sen lär ju inte allt bli frid och fröjd bara för att jag/vi tar tag i sånahär saker.
Men jag tänker att det blir lättare att koncentrera sig på viktigare saker.
Som att må bra, och hitta mig ett jobb.
Ni ser, jag blandar väl allt jag skrev om i början!
Nu ska jag nog fortsätta möblera om lite..
Tävlar om fina tryck från Elina Studio
Hur är det möjligt?
Huur kan det vara möjligt att älska en människa så mycket?
Ibland blir jag nästan rädd när jag tänker på hur mycket man kan älska en människa.
Hur mycket jag älskar min son.
Hur kan det ens finnas en pytteliten plats kvar i ett hjärta till alla andra jag faktikst älskar?
För det finns det ju.
Och hur förklarar man det?
Det kan inte jag iallafall, den är så oändlig.
Känns lite svindlande.
Ungefär som när man tänker på att rymden är oändlig..
Hur mycket jag än klagar så försvinner aldrig kärleken till mitt barn.
Aldrig.
Den finns där även när jag gråter av utmattning efter en jobbig dag med mitt barn.
Och den känns extra mycket efter en härlig lätt dag med mitt barn.
Aldrig ska jag sluta älska dig
Och snart ska du
älskade älskade
älskade barn
få den mamma du förtjänar
den du alltid borde haft
Snart ska mamma inte vara trött mer
Snart ska mamma orka
Det lovar jag dig
För det måste jag
För din skull
Älskade Älskade du
För jag skulle göra allt för dig
och detta är en av dom sakerna
Reboot
Kan man inte få återställa hjärnan.
Tömma den precis som med en telefon.
Rensa den på allt skit och allt som fungerar dåligt.
Och välja ut det som funkar bra, så den funkar smidigt.
Lägga till bra grejer som gör livet lättare.
Men så funkar det ju inte.
Man får väl föröka hitta genvägar.
Och laga med skruvar och skruvmejsel.
Det kanske funkar.
Men det tar en jävla massa tid.
För man kan ju inte laga hela tiden.
Man måste äta och skita ibland också.
Om någon har numret till lagningscentret, ring mig.
Tävling
Måste ju bara vara med när det gäller plagg från Småfolk :)
Tävlar :)
"Jag tävlar om ett presentkort värt hela 500:- från Sigge & Juno.se!
Var med & tävla du också, tävlingen finns hos MansonDust.nu!"
Våran son då?
Jodå, han lever och mår bra.
Han är en pratmaskin. Han gör knappt annat än pratar :)
Och han börjar bli stor.
Han är ett helt barn min lilla bebbe ♥
Han kan så mycket, även om han sällan har tålamod att göra saker själv ;)
Han älskar sin förskola mer än nånsin nu tror jag.
Jag vet inte exakt varför.. Det bara är så.
En hel meter är han också.
Precis på mittenkurvan på både längd och bredd. Precis som alltid.
Egentligen lite konstigt med tanke på hur lite han äter..
För maten har inte ändrats det minsta sen nåt år tror jag.
Det är samma maträtter som gäller än.
Men det är tyvärr extremt sällan han äter en stor portion. (Noa portion snackar vi om nu. En sån är väl ungefär hälften av andra barns portioner ;)
Men han är frisk och glad och växer som sagt som han ska.
Blöjorna är nog snart försvunna helt :)
Ska dock bara komma på hur man ska göra i tex affärer där det inte finns en potta..
Ska dock bara komma på hur man ska göra i tex affärer där det inte finns en potta..
Ungen är nämligen lite rädd för toalettstolar.. och bajs ;)
Får väl skaffa nån resepotta eller nåt som man kan ha i bakfickan.. hahaha
Han är en så go och mysig bebbe.
Han måste alltid ha en puss och en kram om han ska gå, eller om tex jag går, och om han ska sova.
Han glömmer aldrig sin godnattpuss och kram :)
Även fast han är arg på den som inte lägger honom så måste han ha puss och kram.
Han gillar att kramas, inte bara med mig och A, men med alla han tycker om.
Det är så härligt att se att han gärna delar ut kramar till sina vänner, mommo, moffa, sina fröknar, ja som sagt, alla han tycker om.
Dom flesta som känner honom tycker att han är så kramig och mysig.
Men han är också galen!
Ja, en mysig galenpanna är vad han är :)
Sitta still.. vad är det??
Och oj så ofta han slår sig!
Minst några gånger om dagen slår han sig så att han blir ledsen.
Kan nog inte ens räkna hur många gånger han fått sår, stora bulor och stora blåmärken.
Vild och galen som sagt.
Men nu sover han.
Han kommer vakna inatt och lägga sig i våran säng.
Vilar på dagen gör han också fortfarande. Inte så konstigt när man inte sitter still en enda minut.
Bebben, min bebbe.
Massa babbel och knäppa tankar
Det är liksom inte ofta jag skriver inte.
Har inte så mycket att skriva riktigt.. allt skriveri sker på fejjan och andra forum typ.
Dels för att blogg.se appen alltid ska hålla på å muppa sig.
Nu tror jag den funkar. För tillfället. Men fejjan är enklare.
Kanske har jag inte så mycket att komma med heller.
Det känns iallafall som att jag börjar komma nån vart här i livet.
Om några veckor kanske jag får ett jobb.
Ett jobb som jag så innerligt hoppas att jag får.
Fantastiska saker hände med mig under de 2 praktikveckor jag hade!
Har aldrig trott att jag funkar nånstans.
Att jag aldrig kommer orka.
Men då har jag aldrig varit på andra arbetsplatser än vården och i butik.
Tänkte faktikst inte skriva så ingående om detta.
Jag vet inte hur jag kommer känna om jag inte får jobbet.
Just nu skulle det kännas sjukt bra att få det, och skulle jag inte så vet jag.
Jag vet att jag kan!
Jag vet också att saker kan dränka mig. Trycka ner mig i det där svarta hålet och få mig att vilja stanna kvar där.
Det är så mycket enklare att sitta där i mörkret och inte se nånting, än att gå ut i ljuset och se.
Men jag kommer inte vara ensam!
Det finns nu många som kommer se till att jag inte sitter i det där hålet, som kommer se till att jag inte stannar kvar, som kommer se till att jag fungerar och mår bra.
Det känns ganska tryggt.
Fast jag är ju en såndär som inte litar på något till 100%, alltid finns en liten elak figur som berättar om alla saker som kan hända.
Usch vad jag känner mig töntig som skriver såhär.
Men jag gillar att skriva, har alltid gjort.
Inte bara såhär då förstås.
Tänk om jag fortfarande skrev sådär som jag gjorde i skolan.
Som när jag vann en tävling i högstadiet för bästa skräck(?) berättelse.
Ojoj vad jag skrev. Allt var absolut inte bra..
Kanske fick jag ur mig massa tankar på det sättet.
Vissa målar för att få ut sina tankar. Så det var kanske mitt sätt.
Nu blir det bara på internet.
jag skriver mycket, men skulle jag skriva allt jag ville så skulle väl hela internet haverera.
Kanske borde skaffa mig en dagbok.
Fast nu borde jag kanske gå å lägga mig istället, och hoppas på att det inte blir en likadan natt som förra..
Tur som f*n att mamma inte jobbade just idag säger jag!
Sov 2 timmar innan N steg upp, sen skulle jag bara sova nån timme till, som blev lite mer.. Vaknade 5 min innan bussen gick..
Skulle till sjukhuset.
Nåja. Att vakna minst en gång per natt har jag accepterat nu. Det har varit så så länge nu att jag inte längre förväntar mig nåt annat.
Sen sover jag så tungt nuförtiden (thank god for that!) att jag ibland inte ens vaknar när det kryper ner en liten virvelvind mellan oss mitt i natten.
Har jag däremot inte somnat än (som igår) då är det värre..
På utebadet :)
En bebbe som simmar
Lite mingel med moster
Sen skulle det hoppas lite
Jobbajobbajobba
Jess.
Inget festivalande för mig detta året.
Känns inte direkt hemskt även om det hade varit trevligt förstås.
Hade nog varit jobbigare om vädret hade varit bättre.
En (okej många) öl i solen, träffa massa folk som man nästan känner och lyssna på lite kul musik. Det är grejer det.
Nää, jag jobbar natt istället.
Och blogg.se appen är ju helt knäpp nu. Förutom att jag inte kan logga in så går det inte ens att gå in på bloggarna som visas där. Den bara stänger ner.
Och nu märker jag att det inte går så bra att blogga genom safari heller..
