Jag vet att jag kan låta som en "jag vet bäst" ibland..
Det är verkligen inte min mening.
Ja på internet alltså..
Eller så är jag kanske så på riktigt också?!
Jag vet inte, men jag är inte så himla social av mig så jag tror iallafall inte att jag säger sånt till folk..

Ofta låter jag bli att skriva nånting, fast jag vill skriva.
För att jag kommer på att det kan tolkas som om jag tycker nån är dum i huvet.
Ibland så skriver jag ändå, men jag tänker nästan alltid både en och två gånger innan jag skriver.
Jag har kanske svårt att hålla mina tankar för mig själv ibland.
Det jag tror är bra, vill jag ju såklart förmedla till alla.
Kanske tycker de också att det är en bra väg, eller sak?

Många brukar få mig på andra tankar.
Nångång när jag fastnat kanske. Då kan en ny tanke vara bra.
Men jag är väl för dålig på att förmedla det jag vill.
Ibland när jag läser det jag skrivit så tycker jag att det känns bra.
Sen väntar jag en dag och inser att det inte är bra, att jag skrev det på helt fel sätt.

Jag är en långtänkare.
Jag behöver verkligen en lång stund innan jag kan tänka klart.
Om jag får en fråga så är det skitsvårt för mig att svara direkt.
Jag vill hinna tänka. Jag blir så ofta stressad av frågor.
Jag är en såndär som hellre sms:ar än ringer.
Just för att jag ibland måste få fundera.
Annars kan jag säga nåt som jag ångrar, eller nåt helt galet..

Så kanske förtjänar jag att bli ignorerad.
Fast det betyder inte att jag inte mår dåligt av det..
Nu måste jag sova innan jag skriver alladeles för mycket..

kl.23.05

Nu har jag suttit här en kvart utan att skriva nånting.
Så fort mina fingrar närmar sig tangenterna så ångrar jag mig.
Eller ändrar det jag tänkte skriva.

Jag vet inte vad jag ska skriva heller.
För jag förstår det inte riktigt helt.

Jag var inte schysst.
Jag mådde inte bra.
Det gjorde mig till en elak, dum och irriterande människa.
Mer än vanligt kanske..
Det blev bra en stund. Tror jag iallafall.
Sen blev jag en såndär hemsk människa igen, eller det var nog bara att det kom upp till ytan igen.
Vilket betyder att jag nog alltid måste varit sån.

Jag känner oro inför att åka till en plats,
som jag aldrig någonsin trodde jag skulle känna en sån här oro inför, jag hade aldrig ens föreställt mig det.
Här. Här är det också oro.
Tankar kommer upp.
Elaka tankar. Inte av mig, men om mig.
Jag kan fantisera ihop mycket.

Jag vet inte vad jag kan göra åt det.
Om jag ens kan det.

Önskar jag kunde få bort den där klumpen i magen.
Det där trycket bakom ögonen.
Den där känslan av att bli ignorerad.
Den där känslan av att behöva gömma sig.

Det är jobbigt när det är så nära.
När jag helst vill vara så långt bort som möjligt.
Önskar jag kunde ignorera, men det går inte.
Det är för nära, och jag vet att det alltid kommer vara nära,
hur långt bort jag än är så är det ändå nära.

Önskar jag visste vad jag kunde göra.
Önskar jag kunde trolla bort det.

Men kanske är jag bara en hemsk människa?
Är jag verkligen så hemsk?

kl.23.53

Snö.
Regn.
Sol.
Sol + regn + hagel just nu.