Alltså..Känns som att jag kanske skrev lite för lite i förra inlägget..
Jag blir nog mest ledsen för att jag tänker på hur det var när Noa var pyttebebis, och att "alla" andra har det så bra eftersom dom är vana att deras bebis sover mycket/länge, de kan göra massa saker och det "enda" jobbiga är när bebisen vaknar ett par tre gånger på natten. (förutom bebisar som är sjuka och så)

Inte alltså att jag blir arg på dom för att dom tycker det är jobbigt.
För det är ju jobbigt för dom. Är man van vid något annat så är det ju självklart.

För det mesta känns det som att jag accepterat och på ett sätt lagt det bakom mig. Den jobbiga tiden.
Men som just nu när jag inte känner mig riktigt 100, och då har jag lättare att bli ledsen, också för det som var förut.
Det ligger inte så långt bort. Det är inte längesen.
Ibland funderar jag om jag alltid kommer bli ledsen när jag tänker på dom första månaderna (nästan första året tom)..

Det jag dock kan bli lite irriterad över är vissa (läs många på Familjeliv ;) tror att allt kan vara lika lätt för alla som det är för dem.
Jag kunde inte promenera med Noa i vagnen. Han sov inte bättre i den än någon annanstans. Inte heller kunde han somna där. Inte ens när han var några dagar.
Jag minns när Noa var nån vecka gammal och jag och Eve gick en snabbsväng på stan (typ en av dom första gångerna jag gick med Noa i vagn) var väl in på 1-2 affärer. Noa vaknade och låg kanske 3 minuter vaken i vagnen. Sen började han skrika.
Jag frågade Eve: Men Eve vad ska jag göra?? Eve: men vagga vagnen när du går så somnar han nog snart.
Det tog 10-15 minuter att gå hem. Tror ni han somnade?
Nej såklart inte.
Jag fick ta upp och vagga honom i famnen några gånger tills han lugnat ner sig (jag orkade inte bära både honom och köra vagnen och hade ingen bärsjal med mig) och så var han tyst i nån minut sen fick jag ta upp igen.

Jag gick aldrig på nån barnvagnspromenad.
Jag gick typ aldrig ut förutom när jag hade ett mål. Typ hälsa på nån som bodde inom 20 min avstånd. För det var så länge han sov. Inte mer.
Och eftersom jag minns detta så hände det nog bara en gång.
Fikade på Café rost ensam med Noa.
Han sov nog när jag kom, men vaknade nångång mitt i fikat.
Jag fick underhålla honom så länge jag orkade.
Sen ammade jag..och han somnade! På ett café! Satt där längst in ni vet..vid ena ingången till bion, så så mycket ljud var det inte.
Men det tog länge innan han somnade. Han tittade nog upp några gånger innan han somnade.
Ni kan ju gissa att jag la honom försiktigt i vagnen och gick hem direkt. Så jag fick promenera utan att behöva ta upp honom.

Som vanligt skriver jag alldeles för mycket om..tja saker.
Men..ja. Jag kanske behöver bearbeta detta ;)