Iallafall om det går så bra som för mig.
Tog ju bara 7 timmar från att vattnet gick kl. 6.30 på onsdag morgon tills han var ute.
Sen hade jag inte väldigt onda värkar förrän vi var på sjukhuset vid 9.30 nångång.
Det gjorde ont som fan så man aldrig nånsin känt sån smärta, men det var ju så himla häftigt!
Skulle aldrig vilja vara utan den erfarenheten.
Även om jag frågade när jag hade skitont om jag inte bara kunde få snitt.. Lite skämt kanske men.
Redan när vi flyttade till bb från förlossningen så ville jag tillbaka och föda igen.
Och så ville jag se när nån annan föder. haha.. Mest bara för att se hur det ser ut "från andra sidan".
Man märker ju som inte allt som händer eller hur mycket man skriker och sånt.

Jag hade nåt runt benet som jag inte ens visste att jag hade, förrän den höll på att åka av, det var grejen till elektroden på bebbens huvud.
Tror dom satte sån när skulle stå upp.

Det var bra att ha en Dalle med, han hjälpte mig mycket mer än jag trodde han skulle göra.
Tyckte inte illa om honom, vet att många bara hatar sin partner och han får inte röra eller nåt.
Han var bara där hela tiden och gjorde allt jag sa, gav juice, lypsyl och lustgas om den var för långt bort, och sen när man väl skulle ha ut ungen så "knuffade" han min rygg så det blev lättare.
Märkte att det var tungt och jobbigt för honom, men han orkade iaf ända till slutet.
Kändes som att jag inte kunde krysta om han inte var där bakom min rygg.

Måste skriva mer detaljerat om förlossningen, nej, inte här på bloggen för er, men för migsjälv nånstans.

Jag som alltid tyckt Maria är konstig som vill föda fler barn.. Nu vet jag varför.