Det är jäkligt jobbigt för en själv. Ibland lite väl jobbigt.
Men jag tänker så. Om allt. Jag tänker i allmänhet alldeles för mycket.
Tex vad spelar det för roll om jag köper en grön eller en röd mössa till ungen att ha en enda vinter?
Jäkligt stor roll om man är jag. Först måste jag fundera på det i två veckor. Sen när jag tror att jag har bestämt mig så tänker jag att är det verkligen rätt? Kommer jag ångra det sen?
Och när den väl är köpt Och använd så kanske jag kommer på att den inte passar så bra med vantarna.
Ångest. Ångest varje gång jag ser den där jäkla mössan. Ibland mer, så att jag letar en ny mössa, ibland mindre så att jag lyckas låta den vara men det gnager lite i bakhuvudet ändå.
Detta är ju inget jag vill tänka om en jäkla mössa, tänk er då när det handlar om större saker. Om riktiga saker.
Om när jag blev arg på Noa för nånting. Vet ni hur mycket ångest det skapar? Det försvinner inte från mitt huvud.
Medans vilken dag jag ska till tandläkaren försvinner 5sek efter jag fått veta det.
Skulle vara mycket skönare att ha tandläkartiden i huvudet än ångest för en mössa.
Visste jag hur jag skulle ändra detta så skulle jag göra det.
Man styr inte över sina känslor.
Sover jag bra och mår bra så är allt lättare förstås.
Är jag förkyld, sover dåligt och det är mörkt dom fan ute typ dygnet runt, ja då är det inte lika lätt.


Detta året blev det en grön mössa och den är jag faktiskt nöjd över.