Jag tycker alla är så konstiga när dom säger att åren gått så fort med barnen.
Jag tänker att..nää, Noa har ju som "alltid" funnits, minns knappt tiden innan ju.
Men liksom.. Jag läser gamla blogginlägg och tittar på gamla bilder.
Och jag blir rörd..tårögd..gråter.
Mest av lycka, men också av sorg.
Sorg över att det faktikst har gått fort. Han var ju nyss i min mage ♥
Men också sorg..eller ledsen över att det var som det var..
Ånger kommer på det.."Tänk om" ploppar upp i huvet ofta.

Hade det varit annorlunda om jag gjort annorlunda?

Det får jag aldrig veta, men så dåligt jobb kan jag inte ha gjort ju ;)

Vissa saker vill jag spola tillbaka tiden till och uppleva igen. Vissa vill jag bara glömma.

Men mest tänker jag på hur mycket man egentligen kan älska en människa.
Hur mycket jag än klagar så älskar jag den där lilla energiska snälla krabaten.
Vad han än gör kommer jag älska honom.
Det är sjukt egentligen.



Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om