Jag kände mig väldigt sjuk imorse, men jag fick sovmorgon (fast det får jag alltid..) och sedan sov jag lite till, nära nära min lilla bebis, han sov länge och jag sov ganska länge tror jag.
Efter det kände jag mig inte så himla sjuk mer, mest snorig.
Så jag och Noa gick till syster Eve som var hemma ensam med sina små söta.
Malte bara sov och sov, Noa hann vara uppe länge och sen sova en sväng innan herr Malte bestämde sig för att vakna, och då åt och åt han, sen skulle vi hem.
Jag hann iaf titta på honom när han åt och sov.
Äsch det var väl lika, så är det mindre chans att han blir förkyld.
Elias hann kolla film, äta, äta karra, data och bada.
Han har blivit modig och dyker i badkaret! Ja alltså inte från kanten, då är man nog lite för modig.

När vi gick hem så var vi först till Konsum och pantade och så köpte vi jäst och lite lördagsgodis för våra sista kronor. Fast 3,50kr har vi faktikst kvar :D
Fast smör behöver jag :/ mammaaaaaa? *blink blink*

Sen gjorde jag chiliconcarne till hela familjen, men Noa fick utan starka kryddor och ris, för han ville ha mat inna det var färdigt. Han verkade tycka att det var jättegott, men efter några tuggor vägrade han äta. Ungefär som vanligt då.
Gurkbitar ville han inte heller ha. Men vällingen senare gick som vanligt ner. Förutom slatten. Han dricker aldrig slatten. Fy den är ju äcklig!
Sen somnade han och jag och älsklingen plockade fram allt gott vi hade: två chipspåsar med massa smulor kvar, chokladbollar, chokladbit som jag köpte, en marabourad som blivit kvar från nån annan dag och så en burk coooola! som jag varit sugen på hur länge som helst.
Så tittade vi på filmen "Imagine that".
Typ en familjefilm med Eddy Murphy, som var bra faktikst.
Men jag tänker inte rekommendera den till Eve och Jonne, för ni gillar ju ändå inga filmer :P

Bilder orkar jag inte med nu, för jag ska försöka komma i säng strax.
Nu ska jag hoppas på en bra natt.
Föregående nätter har faktikst varit ganska bra, inte så många amningar, men han vaknar jättetidigt som vanligt. Imorse var det kl.6, igår 7.
Jag fattar inte varför han ska vakna så tidigt!
Eller varför han sover så lite kanske jag ska säga, för dom allra flesta barn brukar ju somna mellan 18-20, iaf dom flesta jag hör om eller känner, och då känns det ju inte så himla konstigt.
Men Noa somnar ju efter 22 nästan alltid, och jag vet inte mer er men kring 8 timmars nattsömn för en 9 månadersbebis låter inte optimalt.
Helst inte för föräldrarna ;)
Ja och så minst 3 uppvak/amningar på det oxå. Och inte sover han särskilt mycket på dagarna heller.
Han har börjat med sina 20-minutersvilor igen :( nästan varje gång.

Jag vill ju vara pigg och ha lite tid för mig själv eller med A ibland så man kan vara en bra mamma resten av tiden.
Istället får man vara en trött dum tråkig mamma nästan hela tiden.
Det värker i hjärtat när man inte orkar. Inte orkar med varken sig själv, sitt barn sin sambo eller sitt hem.
Jag vet att jag själv kommer må bättre en dag, sambon vet att han kommer få tid med mig en dag, hemmet lär iaf inte förfalla..
men mitt barn. Han vet inte, han förstår inte.  Tiden då han är 6 månader kommer aldrig tillbaka, inte heller när han är 1,2,3,4,5,7,8,9,10,11,12 månader. Aldrig aldrig aldrig.
Han får aldrig tillbaka tiden. Jag får aldrig tillbaka tiden.
Det är det som värker mest.

Nä, det var inte det här jag tänkte skriva så jag ska sluta nu innan jag börjar gråta sönder mina ögon.
Skatten i sängen vaknade nog oxå nu.