Trots att Dalle jobbade blev det en bra dag.
Hanna och My kom hit, sen kom Maria.
Och såklart sov Noa bort nästan hela besöket. Puckounge, alltid ska han sova när man vill att han ska vara vaken.
Nå, jag fick gosa lite med en annan bebis medans.
Och snart kommer väl en annan bebis till stan som man kanske får känna lite på..
En pyttig liten sak.
Och hoppas jag hinner träffa Linda denna gången när hon kommer upp, har aldrig ens sett Dean och han är ju ett år redan.
När hon var här sist hade jag ju den där djävulska onda grejen i ryggen.
Det var nog fan den västa delen av hela graviditeten, fan värre än förlossningen!
Fy helvete vad ont jag hade och vad dåligt jag mådde.. Missade ju typ hela släktens besök oxå..och lilla julafton.
Och det var väl typ ingen som ens trodde att jag hade ont, inte ens läkarna eller barnmorskan brydde sig.
Även fast jag satt å bara nästan skrek och grinade rakt ut..
Läste lite som jag skrivit om det i en privat blogg, i nästan 2 veckor gick jag och hade sådär ont :O
Fast dom första dagarna hade jag inte "attackerna" som jag kallar dom, utan "bara" ont.
Kommer ihåg att åka buss var fan det jävligaste att göra, och sen vara rädd att det skulle komma en attack.
Undra hur jag skulle klarat mig utan citodon.. Jag skulle väl överlevt, men dom var verkligen räddaren i nöden.

Ja, nu var det väl inte det jag skulle skriva om...fast det var väl inget speciellt annars som jag skulle skriva så.
Imorgon är det babysim igen. Ska se om vi kan få en lite bättre film när Noa dyker.
Hoppas bara han hinner somna innan så vi inte kommer för sent igen, eller inte kan gå alls.

Idag ska jag försööka lägga mig tidigare..